Morris

Skriker ut min glädje att ha en sådan snäll matte. Idag var vi till veterinären
och la in ett chip igen, så jag slipper jaga tjejer på ålders höst.
Sedan frågade veterinären hur jag hade det i mina leder, jag sa att det är inte som förr.
Helst när vi är ute med lillbrorsan och ska ha koll på han hela tiden. Då känns det jobbigt.
Så  vi bestämde oss för att jag skulle börja äta lite medicin som var inflammations hämmande.
Så det finns hopp om de sista ljuva åren.
Världens bästa Morra och lillbrorsan Niko i bakgrunden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0